Åldriga recept diskuterades i Esenler

Programmet "Turkiskt kök med hundraåriga recept", organiserat i samarbete med Esenler kommun och Istanbuls provinsdirektorat för kultur och turism, avslöjade vårt lands rika kulinariska kultur.

Esenler kommun och Istanbuls provinsdirektorat för kultur och turism, som firas samtidigt i landet och utomlands. "Turkiska köksveckan" värd för programmet "Turkiskt kök med hundraårsrecept". Dr. Programmet som hölls i biblioteket i Kadir Topbas kultur- och konstcenter modererades av M. Emre Yapraklı tog över. Istanbul provinsens kultur- och turismchef Dr. Coşkun Yılmaz och forskarkocken Vedat Başaran, som bidrog till avtäckningen av ottomanska rätter, deltog. I programmet, medan rätterna från det turkiska köket introducerades, gavs förfriskningar till deltagarna.

VI HAR EN NATURLIG KÖKSKULTUR!

Istanbul provinsens kultur- och turismchef Dr. Coşkun Yılmaz, som uppmärksammar vår koppling till vårt förflutna, "Detta band är inte en underbar ottomansk, magnifik förfäders diskurs. Det här är en ande, det här är ett klimat, det här är en kultur, det här är uppförande. Som de säger, ritualen är affär, personens ord är irrelevanta. Civilisationen du kallar osmansk är ett hundraårigt förflutet, en stor geografi som filtrerats genom en mantel.

Vi har en naturlig kulinarisk kultur. Jag är från Svarta havet, från Ordu. Jag minns min mammas matlagning. De där rätterna har en lukt, en själ, en smak. Köket är inte bara mat. Det finns halal och haram. Arbete kommer från matning, det har hälsa. Det finns en etikett att sitta ner för att äta, det finns en etikett att gå upp. Att äta har sin etikett. Mängden mat har sin etikett. Det finns etikett i att hålla i en sked. Kort sagt en vidsträckt geografi och en bred kultur. Vi kan inte säga mat och säga kök" han sa.

VI KAN INTE FÖRKLARA VÅRA MÅLTIDER FÖR VÄRLDEN

Basaran fortsatte sina ord enligt följande: "Vi är en nation som har lämnat sin egen geografi åt sidan. Vi gillar att leva själva, men vi tycker inte om att berätta för världen. Dessa har alltid upplevts som ett problem i internationella organisationer, men detta är inte avsiktligt. I dag när vi tittar på Kanuni och Abdülhamids menyer ser vi att hälften av de måltider som görs för utländska gäster består av turkiska rätter.

Alla består inte av turkiska rätter. Det finns en känsla av "låt oss göra dem glada", men händelsen tog en annan riktning. När vi började på den här verksamheten på 90-talet var jag en person som kom från England, studerade vid Royal Academy och hade en magisterexamen i kulinarisk. Jag kom till vårt land. När jag bodde där såg jag att den enklaste smaken i vårt land var av högre kvalitet än den dyraste smaken där. Med andra ord, när du åker till olika delar av världen inser du hur lyckliga en nation vi är, vilket dyrbart land vi lever i och hur viktiga värderingar du har.